Senaste inläggen

Av lonly - Fredag 17 jan 20:34

Jag försöker öka disstansen mellan oss. Det är så svårt. Många hade aldrig förstått. Men har man trampat över sin egen moral, sina egna principer och värderingar sååå länge, är det svårt att sluta.
Jag har ursäktat ditt beteende så länge, att jag knappt vet hur man slutar. För slutar jag måste jag erkänna för mig själv att jag gjort fel så länge. Då blir det verkligt.
Så många gånger jag låtsats inte bry mig att veta du för bara några timmar sen varit med någon annan, och nu satt med armen om mig, bedyrade sin kärlek till mig.
Så många gånger jag fått veta, fått höra du haft sex med någon annan, och intalat mig själv att det inte påverka mig, att det inte hade med mig att göra, med oss att göra.
Det var vad du sa.
Att stunderna med andra var känslolösa och hade inget med oss att göra. Så jag skulle bara låta bli att tänka på dem. Och jag gjorde mitt yttersta för att lyda.
Men när avståndet nu ökar,
när jag drar mig undan och lyssnar innåt,
då hör jag bara mina egna sårade tankar som jag så länge tryckt undan.
Jag hör min förtvivlan över vad du gjorde mot mig, mot oss.
Min sorg över att känna mig okvinnlig, otillräcklig, oduglig.
Jag ifrågasatte mig själv mer än dig.
Var jag för ful, för tjock, för smal, för gammal, för ung?
Var jag för tråkig i sängen, för oerfaren, för "vanlig"?
Kunde jag göra nått så att jag skulle räcka till?
Frågorna inom mig haglade, men det fanns aldrig nån svar. Frågorna blev hängande i luften, och min vridna syn på att skydda dig formade svaren.
Jag måste bli bättre
Jag måste bli snyggare
Jag måste lära mig duga
Så kanske jag räcker till,,,
Jag vet nu det var ett omöjligt projekt. Jag hade aldrig räckt för att få ditt missbruk att försvinna. Jag hade aldrig kunnat älska dig frisk.
Jag vet också att nu, när jag försöker hitta fotfästet igen, måste jag satsa på att älska någon annan frisk,,,
,,, mig själv

ANNONS
Av lonly - Torsdag 9 jan 19:52

Vi har en bra helg, vecka, månad. Jag känner hur vi kommer närmare varandra, hur allt känns starkare, tryggare. Vi pratar hela nätterna. Ibland i varandras famn, ibland genom telefon. Det är vi mot världen. Nått annat finns inte. Vi pratar framtid, önskningar, förhoppningar.
Vi pratar oss.
Du ska iväg. Åka på en weekend med barnen. Du skriver när du åker. Vi har kontakt hela bilfärden mot ert mål. Chatten går varm i mobilen. Hur vi längtar efter varandra, önskar vi gjorde resan tillsammans.
Du skriver så fort du vaknar till mig. Jag ler när jag läser. Känner mig lycklig och glad. Så långt avstånd, ändå närmare än någonsin.
Jag öppnar faceook i min mobilen. I flödet dyker det upp att en tjej satt ett hjärta på din sida. Mitt hjärta tar ett skutt och stannar. Jag ringer dig. Vem är hon? En tjej från gymmet du jobbar på bara. Inget konstigt alls. Du fattar inte heller varför hon gjort så. Jag har ingenting att oroa mig för bedyrar du. Vist säger jag. Lägger på och skriver till henne. Frågar hur hon känner dig. Hon har träffat dig på en dejting app. Ni har träffats och klickat. Du stannade till hos henne på vägen när ni körde igår. Sen dess hade du överöst henne med söta sms om hur hon var pusselbiten du alltid känt du sakna, hur hon var mer än välkommen till att finnas i ditt och dina barns liv,,,
Jag ringer upp dig igen. Irreterad och förtvivlad. Vad händer? Du säger du blev som det blev. Att ja det stämde du klickat med henne, och nu var fundersam på om det kanske var henne du ville fortsätta med.
Arg och förnedrad skriver jag till henne att lycka till. Att jag inte skulle stå ivägen. Inom mig gick jag sönder. Hon svarar att hon är tveksam, han har ju utgett sig för att vara singel så hon kände sig lurad.
Du blir upprörd över att jag skrivit så till henne. Tycker att jag borde stötta dig i att vara lycklig. Vet inte hur du lyckades men kvällen slutar med att jag försöker lappa ihop att hon ska vilja träffa dig igen. Bedyra till henne vilken fin kille du är, och lova dig att jag ska aldrig berätta eller nämna nått om dina problem.
Du kommer hem efter 2 dagar. Jag kommer och möter dig i lägenheten för vi ska byta bil. När du ser mig trycker du mig i din famn. Du kramar mig pussar på mig, mina tårar bara rinner. Vi börjar prata. Jag lovar inte störa er. Du vill vi ska fortsätta vara vänner. Samtalet blir intensivt, känslosamt. Ingen av oss vill släppa. Vi gråter båda
Det slutar med du plötsligt vänder. Du vill inte lämna mig. Du vill inte kasta bort allt det vi har. Vi pratar om vad som behövs för att vi ska klara det, vad som är viktigt.
Du måste sluta söka andra
Du lovar mig det igen,,,
Vi lämnar varandra med löftet om att nu är det verkligen vi. Nu ska vi satsa stenhårt 100% båda två.
Morgonen kommer och jag vaknar av ett sms från tjejen att hon var skit förbannad. Att du skrivit ni inte kan ses mer och att du trotts allt vill vara med mig.
Vi pratar om det. Vi bestämmer att vi båda blockar henne på alla sätt det går, stryker ett sträck och går vidare tillsammans.
Det gjorde vi
Trodde jag
3 månader senare visar det sig att du träffat henne hela tiden och haft regelbunden sex med henne. Att du hintat till henne du kanske lämnar mig snart så hon vänta på det. Hon skrev arga sms om att han verkade vägra lämna mig så nu ville hon förstöra.
Känslorna inom mig går inte att förklara.
Knäckt, förnedrad, kränkt.
Du har lämnat dina barn ensamma ge me för att köra till henne sent på kvällarna.
Du har varit med henne bara timmar innan du sen varit med mig.
Du har sovit i hennes säng och sedan vaknat och kört till mig.
Jag vill kräkas, skrika, gråta
En del av mig vill bara dö.
Men jag reser mig och fortsätter. Trycker ner mina känslor i ett mörkt hål och ler.
Förlåter dig och fortsätter tillsammans.
För det är ju mig du älskar,,,
Eller,,,

ANNONS
Av lonly - Tisdag 7 jan 20:00

Det har gjort ont
Att stå och diska vinglas hemma hos dig och inse det var glas från dina dejter med andra. Men jag teg och blunda.
Det har gjort ont
Att se andra skicka hjärtan och flörtiga kommentarer till dig på sociala medier, och inse det var tjejer du träffade. Men jag gömde känslan så långt in jag kunde och hoppades den skulle hålla sig där.
Det har gjort galet ont
När du träffa nån jag hade gemensama vänner med så jag fick se screens på vad du skickade till henne och berättelser om vad ni gjort tryckt i mitt ansikte. Men jag valde att svälja och se förbi. Trotts att mitt hjärta gick i tusen bitar tusen gånger om.
Det har slitit sönder mig att se vad du skrivit för kommentarer till andra tjejer på insta, på fb. Skrev hur vackra, snygga, sexiga de är. Hur komplimangerna till dem haglade, medans jag samtidigt hade tydligt i huvudet hur du berättat dina kolleger ansåg jag var för ful för dig. Inte tillräckligt smal och tränad för att vara med dig som är pt, gyminstruktör etc. Jag skulle aldrig kunna mäta mig med dessa tjejer hur jag än försökt.
Och alla gånger du lagt ut otroligt flörtiga bilder på snap eller dina olika storys,,, och jag suttit hemma och funderat på vilken tjej det nu är du försökt locka till dig med dem.
Det är svårt
Det är kränkande
Det gör ont,,,

Av lonly - Söndag 5 jan 16:46

Jag hade varit singel länge när vi började träffas. Han tog mig med storm minst sagt. Jag var skeptisk, men smälte i tackt med att hans uppmärksamhet haglade över mig, något jag inte var van vid.
Sen kom barnen in i bilden sakta men säkert. Över förväntan. Det blev en lyckoträff. De små lekte tillsammans. De stora trivdes. Det blev bättre än jag vågat hoppas.
Sakta men säkert började jag våga tänka framåt, en gemensam framtid. Tänk om det skulle gå?
Några månader in i förhållandet berättar han om sina problem, sitt sexmissbruk. Hur han för några år sen utvecklat det, och sökt hjälp. Hur han gått på möten och fått hjälp. Hur dåligt han mått över han haft det, men inget han hade nu. Det var över.
Varningsklockorna ringde inne i mig. Vågar jag? Kommer han få återfall? Kommer jag orka det? Men mina känslor var så starka, intensiva, och jag kunde inte stå emot honom och vad vi hade. Det var ju ett avslutat kapitel och han hade ju gått behandling.
Tiden gick. Misstankarna om att något inte stod rätt till kom. Det var bilder på sociala medier som verkade misstänksamma. Selfisar han la ut från när han låg i sängen, men det där är ju inte han säng? Kartan på snap som visade han var nån helt annan stans än han sa han var. Kommentarer på hans inlägg på fb som verkade väldigt suspekta.
Sen tar han bort att han har ett förhållande med mig på Facebook. Varför undrar jag? Efter många om och men får jag höra han har kolleger som reagerat på mitt utseende. Jag var inte tillräckligt snygg för att vara med honom enligt dem. Han som var pt, gyminstruktör, han kunde ju få vem som, vad skulle han med nån som mig till? Så därför tog han bort det.
Jag skämdes. Anklagade mig själv för mitt utseende, min övervikt etc. Klart han inte vill synas officiellt med mig,,,
Sen kom det. En tjej han träffat skickar ett medelande till mig och berättar hon varit med honom och att han nu dumpat henne och hon ville jag skulle veta.
Jag grät, skrek, var vansinnig. Han var förtvivlad, berätta han fallit in i sitt missbruk, grät och bad om förlåtelse, förståelse.
Det tog ett tag, men jag kunde inte lämna. Jag älskade ju honom. Och han lovade ta tag i sina problem igen. Jag ville tro honom. Jag ville tro på oss.
Så svag var jag.
Så svag försöker jag inte vara nu.
Men det tar på krafterna. Krafter han tagit ifrån mig de senaste åren. Och det kommer ta tid att återfå.

Av lonly - Söndag 5 jan 09:18

Jag försöker ta mig loss.
Som att trampa i cement
Och det är först nu, först när jag försöker det, jag verkligen förstår hur hårt du hållit mig i ditt grepp.
Jag tar ett steg bort och du blir fullständigt vansinnig. Frustrationen sprutar ur dig. Jag försöker stå emot dina försök att manipulera, vrida situationer till att det är mitt fel, göra dig själv till offer.
Det är svårt
Jag försöker stå på mig, våga säga emot, våga stå kvar vid min övertygelse, inte gå på dina försök. Det gör fysiskt ont.
Jag har tappat fotfästet och försöker förtvivlat hitta balansen igen.
Du tappar fotfästet och vill jag ska hålla balansen åt dig.
Jag kan inte, vill inte, orkar inte.
Du måste hitta den själv.
Du skyller min ovilja att ge med mig, att falla in i dina lögner igen, på att jag nog inte mår bra, att jag inte är mig själv just nu, att jag behöver hjälp.
Jag mår inte bra, jag behöver hjälp. Men det du inte ser är att det kommer få mig ännu starkare i att stå på mig, stå emot dig och din manipulation.
Och du verkar inte se, att just nu, för första gången på länge, på år
börjar jag äntligen bli mig själv igen

Av lonly - Torsdag 2 jan 17:31

Det är jobbigt att inte veta, inte ha en full bild av allt som pågått. Vist har jag vetat mycket, men långt ifrån allt.
Det är svårt att förlåta, när man aldrig riktigt får en ursäkt. Bara en orsak, en förklaring. En giltig sådan, men ändå ingen ursäkt.
Det tär på mig att veta jag legat hemma ensam och saknat dig med varenda millimeter av min kropp, medans du i samma stund legat i någon annans famn.
Och trotts att negativt som hänt, all ångest, oro, sorg och förtvivlan ditt missbruk gett mig,
Känns ofta som jag är mitt i ett maratonlopp. Hur jag än försöker komma ikapp dig, så du ska se mig, går det inte. Du är hela tiden ett steg framför. Emellanåt vill jag bara ge upp, men jag kan inte.
Så jag springer.
Snubblar, snavar.
Slår mig, skrapar mig.
Upp igen, och vidare.
Kanske denna gången jag hinner ikapp.
Hur mycket kommer deta ta av mig? Hur mycket kommer jag låta det ta? Är det deta som är mitt liv? Kommer jag sitta så här om 10 år också? Tanken skrämmer mig.
Ibland undrar jag vad som hänt om situationen var omvänd, om det varit jag som haft detta helvetets missbruk. Hade du stannat och kämpat för mig då? Hade någon stannat och kämpat för mig?
Ibland skulle jag vilja fråga dig. Höra hur du hade gjort. Men vågar inte. Vågar inte höra svaret. För jag tror svaret varit ännu en besvikelse.

Av lonly - Onsdag 1 jan 14:21

Det hände
Du spelade på någons känslor så mycket att hon blev kär. Hon trodde ni hade en framtid. När det blev för invecklat, hon var för på, bröt du. Hon blev arg ledsen och sårad. Förståeligt.
Det hände
Hon ville komma åt mig. Såg mig som hindret mellan er. Såg mig som den som förstört hennes dröm. Så hon började jaga, hota, krävde jag skulle hålla mig väck. Pressa dig på att lämna mig, välja henne. Anonymt skicka hon 100 tals medelande. Fruktansvärda medelande. Hur hon skulle se till jag fick ont, blev gjord illa, att du inte skulle kunna titta påmig igen utan att äcklas.
Vi försökte reda ut vem hon var, men blev för svårt.
Medelande som dök upp på mobilen ständigt. Anonyma samtal som ringde och la på. Det pressade mitt psyke till bristningsgränsen.
Så hände det
Blev påhoppad av någon, utsatt fysiskt 200m från mitt hus. Det gjorde ont. Både fysiskt och psykiskt. Hotet hade satts i verket, och jag vet fortfarande inte vem.
Jag fick betala ett högt pris, för ditt problem.
Orättvisan viste inga gränser.
Det hände
På riktigt.
Hur mycket jag än blundar för vad du gör ibland, kan jag inte blunda för den saken.
För den hände mig.
Du var ute och roade dig den kvällen.
Jag var med om en mardröm
Betalade din skuld.
Orättvist
Men det hände

Av lonly - Onsdag 1 jan 12:31

Så många gånger jag känt att denna gången räcker det. Denna gången orkar jag inte mer.
Sen kan jag ändå inte lämna.
Jag ser våra barn, dina och mina, som trivs så bra med varandra. Ska de förlora vad de har för att jag inte kan vara starkare än så?
Jag hör hur min omgivning tycker du är bra, för de vet ju inte,,, Hur ska jag kunna säga till dem att jag lämnar ännu etrr förhållande. Och dessutom dig, som är så bra, så trevlig, social och pedagogisk, dög inte ens han åt mig?
Jag tänker på alla de drömmar och planer vi haft, flytta ihop, köpa hus. Ska det aldrig hända för att jag känner mig kränkt. Vill jag verkligen sätta käppar i hjulet för allas våran framtid som skulle kunna bli lättare, enklare.
Ska jag bara kasta bort all den tid av mitt liv jag investerat i oss, för att att dina problem står mig upp i halsen?
Mitt självförtroende är så skadat att jag inte vet längre om det är du eller jag som gör fel.
Min självkänsla så tilltyglad att jag inte vet om jag är värd bättre eller får vad jag förtjänar.
Du skadar mig, på så många sätt.
Ingen ser hur
Ingen vet hur
Inte ens jag själv.

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2020
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ lonly med Blogkeen
Följ lonly med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se