Vi har en bra helg, vecka, månad. Jag känner hur vi kommer närmare varandra, hur allt känns starkare, tryggare. Vi pratar hela nätterna. Ibland i varandras famn, ibland genom telefon. Det är vi mot världen. Nått annat finns inte. Vi pratar framtid, önskningar, förhoppningar.
Vi pratar oss.
Du ska iväg. Åka på en weekend med barnen. Du skriver när du åker. Vi har kontakt hela bilfärden mot ert mål. Chatten går varm i mobilen. Hur vi längtar efter varandra, önskar vi gjorde resan tillsammans.
Du skriver så fort du vaknar till mig. Jag ler när jag läser. Känner mig lycklig och glad. Så långt avstånd, ändå närmare än någonsin.
Jag öppnar faceook i min mobilen. I flödet dyker det upp att en tjej satt ett hjärta på din sida. Mitt hjärta tar ett skutt och stannar. Jag ringer dig. Vem är hon? En tjej från gymmet du jobbar på bara. Inget konstigt alls. Du fattar inte heller varför hon gjort så. Jag har ingenting att oroa mig för bedyrar du. Vist säger jag. Lägger på och skriver till henne. Frågar hur hon känner dig. Hon har träffat dig på en dejting app. Ni har träffats och klickat. Du stannade till hos henne på vägen när ni körde igår. Sen dess hade du överöst henne med söta sms om hur hon var pusselbiten du alltid känt du sakna, hur hon var mer än välkommen till att finnas i ditt och dina barns liv,,,
Jag ringer upp dig igen. Irreterad och förtvivlad. Vad händer? Du säger du blev som det blev. Att ja det stämde du klickat med henne, och nu var fundersam på om det kanske var henne du ville fortsätta med.
Arg och förnedrad skriver jag till henne att lycka till. Att jag inte skulle stå ivägen. Inom mig gick jag sönder. Hon svarar att hon är tveksam, han har ju utgett sig för att vara singel så hon kände sig lurad.
Du blir upprörd över att jag skrivit så till henne. Tycker att jag borde stötta dig i att vara lycklig. Vet inte hur du lyckades men kvällen slutar med att jag försöker lappa ihop att hon ska vilja träffa dig igen. Bedyra till henne vilken fin kille du är, och lova dig att jag ska aldrig berätta eller nämna nått om dina problem.
Du kommer hem efter 2 dagar. Jag kommer och möter dig i lägenheten för vi ska byta bil. När du ser mig trycker du mig i din famn. Du kramar mig pussar på mig, mina tårar bara rinner. Vi börjar prata. Jag lovar inte störa er. Du vill vi ska fortsätta vara vänner. Samtalet blir intensivt, känslosamt. Ingen av oss vill släppa. Vi gråter båda
Det slutar med du plötsligt vänder. Du vill inte lämna mig. Du vill inte kasta bort allt det vi har. Vi pratar om vad som behövs för att vi ska klara det, vad som är viktigt.
Du måste sluta söka andra
Du lovar mig det igen,,,
Vi lämnar varandra med löftet om att nu är det verkligen vi. Nu ska vi satsa stenhårt 100% båda två.
Morgonen kommer och jag vaknar av ett sms från tjejen att hon var skit förbannad. Att du skrivit ni inte kan ses mer och att du trotts allt vill vara med mig.
Vi pratar om det. Vi bestämmer att vi båda blockar henne på alla sätt det går, stryker ett sträck och går vidare tillsammans.
Det gjorde vi
Trodde jag
3 månader senare visar det sig att du träffat henne hela tiden och haft regelbunden sex med henne. Att du hintat till henne du kanske lämnar mig snart så hon vänta på det. Hon skrev arga sms om att han verkade vägra lämna mig så nu ville hon förstöra.
Känslorna inom mig går inte att förklara.
Knäckt, förnedrad, kränkt.
Du har lämnat dina barn ensamma ge me för att köra till henne sent på kvällarna.
Du har varit med henne bara timmar innan du sen varit med mig.
Du har sovit i hennes säng och sedan vaknat och kört till mig.
Jag vill kräkas, skrika, gråta
En del av mig vill bara dö.
Men jag reser mig och fortsätter. Trycker ner mina känslor i ett mörkt hål och ler.
Förlåter dig och fortsätter tillsammans.
För det är ju mig du älskar,,,
Eller,,,