Det är jobbigt att inte veta, inte ha en full bild av allt som pågått. Vist har jag vetat mycket, men långt ifrån allt.
Det är svårt att förlåta, när man aldrig riktigt får en ursäkt. Bara en orsak, en förklaring. En giltig sådan, men ändå ingen ursäkt.
Det tär på mig att veta jag legat hemma ensam och saknat dig med varenda millimeter av min kropp, medans du i samma stund legat i någon annans famn.
Och trotts att negativt som hänt, all ångest, oro, sorg och förtvivlan ditt missbruk gett mig,
Känns ofta som jag är mitt i ett maratonlopp. Hur jag än försöker komma ikapp dig, så du ska se mig, går det inte. Du är hela tiden ett steg framför. Emellanåt vill jag bara ge upp, men jag kan inte.
Så jag springer.
Snubblar, snavar.
Slår mig, skrapar mig.
Upp igen, och vidare.
Kanske denna gången jag hinner ikapp.
Hur mycket kommer deta ta av mig? Hur mycket kommer jag låta det ta? Är det deta som är mitt liv? Kommer jag sitta så här om 10 år också? Tanken skrämmer mig.
Ibland undrar jag vad som hänt om situationen var omvänd, om det varit jag som haft detta helvetets missbruk. Hade du stannat och kämpat för mig då? Hade någon stannat och kämpat för mig?
Ibland skulle jag vilja fråga dig. Höra hur du hade gjort. Men vågar inte. Vågar inte höra svaret. För jag tror svaret varit ännu en besvikelse.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag försöker öka disstansen mellan oss. Det är så svårt. Många hade aldrig förstått. Men har man trampat över sin egen moral, sina egna principer och värderingar sååå länge, är det svårt att sluta. Jag har ursäktat ditt beteende så länge, att jag kn...

Vi har en bra helg, vecka, månad. Jag känner hur vi kommer närmare varandra, hur allt känns starkare, tryggare. Vi pratar hela nätterna. Ibland i varandras famn, ibland genom telefon. Det är vi mot världen. Nått annat finns inte. Vi pratar framtid, ö...

Det har gjort ont Att stå och diska vinglas hemma hos dig och inse det var glas från dina dejter med andra. Men jag teg och blunda. Det har gjort ont Att se andra skicka hjärtan och flörtiga kommentarer till dig på sociala medier, och inse det va...

Jag hade varit singel länge när vi började träffas. Han tog mig med storm minst sagt. Jag var skeptisk, men smälte i tackt med att hans uppmärksamhet haglade över mig, något jag inte var van vid. Sen kom barnen in i bilden sakta men säkert. Över för...

Jag försöker ta mig loss. Som att trampa i cement Och det är först nu, först när jag försöker det, jag verkligen förstår hur hårt du hållit mig i ditt grepp. Jag tar ett steg bort och du blir fullständigt vansinnig. Frustrationen sprutar ur dig. ...