Jag försöker ta mig loss.
Som att trampa i cement
Och det är först nu, först när jag försöker det, jag verkligen förstår hur hårt du hållit mig i ditt grepp.
Jag tar ett steg bort och du blir fullständigt vansinnig. Frustrationen sprutar ur dig. Jag försöker stå emot dina försök att manipulera, vrida situationer till att det är mitt fel, göra dig själv till offer.
Det är svårt
Jag försöker stå på mig, våga säga emot, våga stå kvar vid min övertygelse, inte gå på dina försök. Det gör fysiskt ont.
Jag har tappat fotfästet och försöker förtvivlat hitta balansen igen.
Du tappar fotfästet och vill jag ska hålla balansen åt dig.
Jag kan inte, vill inte, orkar inte.
Du måste hitta den själv.
Du skyller min ovilja att ge med mig, att falla in i dina lögner igen, på att jag nog inte mår bra, att jag inte är mig själv just nu, att jag behöver hjälp.
Jag mår inte bra, jag behöver hjälp. Men det du inte ser är att det kommer få mig ännu starkare i att stå på mig, stå emot dig och din manipulation.
Och du verkar inte se, att just nu, för första gången på länge, på år
börjar jag äntligen bli mig själv igen

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag försöker öka disstansen mellan oss. Det är så svårt. Många hade aldrig förstått. Men har man trampat över sin egen moral, sina egna principer och värderingar sååå länge, är det svårt att sluta. Jag har ursäktat ditt beteende så länge, att jag kn...

Vi har en bra helg, vecka, månad. Jag känner hur vi kommer närmare varandra, hur allt känns starkare, tryggare. Vi pratar hela nätterna. Ibland i varandras famn, ibland genom telefon. Det är vi mot världen. Nått annat finns inte. Vi pratar framtid, ö...

Det har gjort ont Att stå och diska vinglas hemma hos dig och inse det var glas från dina dejter med andra. Men jag teg och blunda. Det har gjort ont Att se andra skicka hjärtan och flörtiga kommentarer till dig på sociala medier, och inse det va...

Jag hade varit singel länge när vi började träffas. Han tog mig med storm minst sagt. Jag var skeptisk, men smälte i tackt med att hans uppmärksamhet haglade över mig, något jag inte var van vid. Sen kom barnen in i bilden sakta men säkert. Över för...

Det är jobbigt att inte veta, inte ha en full bild av allt som pågått. Vist har jag vetat mycket, men långt ifrån allt. Det är svårt att förlåta, när man aldrig riktigt får en ursäkt. Bara en orsak, en förklaring. En giltig sådan, men ändå ingen urs...