Du är manipulativ. Det har du själv berättat om. Hur du använt manipulation för att få ut vad du behöver. Spelat på folks känslor för att få utlopp för ditt missbruk. Det har varit/är ditt vapen, ditt verktyg.
Så var hamnar jag? Är jag också manipulerad?
Är dina känslor för mig sanna eller är det också bara ord. Ord för att rädda dig själv, för att behålla oss, en trygghet, för barnens skull, för din skull?
Du har använt samma ord till andra som du sagt till mig,,, är det för att det är ord som inte betyder nått? Inte för dem, inte för mig.
Hur ska jag veta vad som är sant nu? Vad är äkta? Vad är tomma fraser du vet fungerar?
Finns det ett oss nu? Eller har jag kommit farligt nära sanningen så nu måste du sparka på mig när jag ligger? För det gör du. Om och om igen.
Du är arg, ledsen frustrerad.
Jag är frågande, tveksam, orolig.
Vad utsätter du mig för? Vad utsätter jag mig själv för?
Kommer det finnas ett liv utan missbruket, utan ständig närvaro av andra i vårt förhållande? Eller är deta vårt liv?
Du sparkar, jag viker mig.
Bara denna gången också, det är mig han älskar egentligen,,, eller?
Är allt bara ett spel?
Är jag bara lurad, manipulerad.
Försöker minnas hur vägen hit gått, men det är svårt. Allt har skett gradvis. Centimeter för cemtimeter har gränserna för vad jag accepterar flyttats, tänjts, tills jag tappat fotfäste och inte längre vetat om jag tycker det är okej eller du som får mig att tycka det är okej. Manipulerat mina egna värderingar,,,
Jag har tappat fotfästet, får inte luft, drunknar i frågor och förvirring.
Och den jag vänder mig till för svar kan jag inte lita på.
Läste på nätet att vara partner till en sexmissbrukare är sak samma som att vara utsatt för psykisk misshandel.
Jag trodde inte orden när jag läste dem.
Nu gör jag.